Tror jag berört ämnet tidigare men det kanske man kan skriva om flera gånger.
Under sommarhalvåret är det loppisar i varje hörn och det är kul. Lika många är antik och loppisprogrammen på teve. Där får alla lära sig att man ska pruta. Många tycker att det är en sport. På loppisen i ladan på landet kan det kanske vara möjligt att få ut en hyfsad vinst på prylarna man kränger. även om köparen prutar. Avsaknad av vissa fasta kostnader ger möjlighet till det.
Svårigheten är när man kommer in i en antikhandel där innehavaren ska leva på sin butik, betala hyra, skatt, larm, försäkringar mm mm . Då krävs det att priserna är satta med prutmån. De som då inte prutar utan snällt betalar priset på prislappen får då kanske betala mer än värdet på varan. Som säljare är det inte kul, å andra sidan gillar jag inte heller prutandet som faktiskt förhindrar en ärlig handel med de varor som säljs.
Värdet på likartade varor kan skilja sig mellan land och stad. I huvudstaden och andra större städer är priset nästan alltid högre, det kan skilja tusenlappar. Vilket i princip innebär att i andre städer och landsbygd är varorna allt om oftast ett klipp för köparen. I dag kan man kanske tro att näthandeln har jämnat ut skillnaderna, men så är sällan fallet.
Vad jag menar med det är att det är bättre för alla parter att ha ett ärligt pris på prislappen. Du behöver inte känna dig tvingad att pruta, du får alltid det bästa pris jag kan ge. Speciellt då du handlar billiga men fina saker för under tusenlappen. Handlar du för stora pengar så kan viss rabatt utgå, förutsatt att varan jag säljer inte är någon annans, då har vi oftast satt priset gemensamt.
Detta förutsätter att man litar på att butiksinnehavaren kan värdera föremålen.
Diskutera gärna detta inlägg med mig!