Nu är det jul igen…

I skrivande stund är det den 9 december. Lusse och Lucia står närmast framför dörren. Teves Adventskalender tuffar på som bäst. Traditionerna står på rad i långa banor. Men var kommer de ifrån? Vem har sagt att vi ska utse en lucia med ljus i hår? Och varför envisas vi med att baka en massa pepparkakor och lussekatter?

Lucian, denna omdebatterade varelse. Vem var hon egentligen? Vi kan väl slå fast att kopplingen mellan vår Lucia här uppe i nord, och det katolska helgonet med samma namn är tämligen minimal. Det katolska helgonet hade inte en tanke på att lufsa runt i stugorna den 13:e och bjuda på luciafrukost. Den ljusklädda dam som hemsöker oss den 13:e är snarare en import från tyska herresäten. Där denna ljusklädda bjöd på frukost i arla morgonstund när vintermörkret låg som tyngst. Ibland kallades hon för Christkindl. Men egentligen har hon ingen tydlig kristen koppling.

Pepparkakorna är en åldrig historia. Till Sverige kom de med tyska nunnor. Detta var under 160-talet. Ngt senare bakade sockerbagare, även de från tTyskland, dessa kryddiga kakor, som ibland innehöll peppar. De kallades i början även för medicinplättar då de hade effekt på sura magar. Att de hoar roliga former är en ganska sen företeelse. Pepparkakorna var skurna fram till mitten av 1800-talet då de olika pepparkaksformerna började dyka upp. Idag kan de se ut hur som helst, gubbar, gummor, grisar, hästar, pippi, fötter etc etc etc Redan de gamla Egyptierna snaskade på peppriga kakor för 6000 år sedan.

Lussekatterna är en finare bulle som man smaksatte med en dyr, och good, krydda, saffran. Till jul skulle man inte spara. Figurbröd till jul var vanligt i de julhögar man fick i allmogehemmen.

Pepparkaksformar av äldre modell hittar du hos Smått Antikt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *