I butiken har jag löpare och förhänge vävda och broderade i ull. Jättevackra arbeten som är gjorda av någon duktig väverska/vävare för hundra år sedan. De är i ett fint skick för att vara så gamla, jag kommer inte att vara lika bra skick när jag är hundra! Gissningsvis har de tillbringat större delen av sin livstid väl nedpackade i en låda.

Dessa vävnader provocerar ibland kunder i butiken, inte så ofta kanske, men det händer, eller så vågar de flesta inte kommentera dem.

Vävnaderna pryds bl a av några välplacerade svastikor. Antagligen är det just därför de är så välbevarade! Man packade ner dem när Hitler och nazisterna tog denna lyckosymbol som sin. Och där är vi idag. I västvärlden har vi inte lyckats göra oss av med den laddning symbolen har efter andra världskriget, kanske kommer vi aldrig att göra det, kanske är symbolen ett minne av något vi aldrig får glömma. I butiken hänger vävnaderna kvar, och om de inte säljs så skapar de rika möjligheter till diskussion, och det är bra!

I andra delar av världen används fortfarande symbolen för vad den är, en symbol, bl a för solen och lyckan.

Från Wikipedia:
Svastika (sanskrit, lyckobringare), gammadion, Fylfot eller hakkors är en symbol i form av ett höger- (卐) eller vänstervänt (卍) likarmat kors. Den är en urgammal symbol som förekommit i kulturer i flera världsdelar, och bland mycket annat symboliserat solen eller lycka.

Sedan de tyska nazisterna i början av 1920-talet tog svastikan som sin symbol är den starkt förknippad med denna rörelse framförallt i västvärlden, medan den i många andra delar av världen även fortsätter att bära sin lokala äldre symbolik.