Nutiden är dåtidens framtid.

I ett annat liv, på en kurs för länge sedan, råkade en mening bubbla upp i mig, bara sådär:

”Nutiden är dåtidens framtid”.

Det blev tyst i salen.

30 museianställda var dödstysta.

Uppenbarligen var detta ngt de aldrig tänkt på. Lite märkligt kan tyckas.

Idag talar vi om att vara klimatsmarta. Det hela är egentligen ganska enkelt och kräver inte så mycket av oss. Det vi kan göra är att kika i backspegeln: hur levde vi för femtio år sedan? 75? 100? Vad har förändrats?

Jo, vi har blivit allt mera globaliserade på alla vis. Vi vill ha allt som produceras överallt, nu. Vi importerar och exporterar över hela klotet. Det gjorde vi inte på samma sätt under början av förra seklet. Vi skickar mat över hela klotet,en del av maten är märkt med ”Eko”, men vad hjälper det om de fraktats över halva klotet?

Om man jämför en bouppteckning för 120 år sedan med vad du har hemmat i ditt boende idag, så kommer du att upptäcka att du har tusen gånger så mycket prylar. Du kommer även att upptäcka att plast är ett material som dominerar stort. Om du funderar lite över vad du konsumerar och jämför med vad man konsumerade för hundra år sedan kommer du att märka att konsumtionen förändrats, Vem som konsumerar har även det förändrats. För att inte tala om hur vi konsumerar/använder våra grejor.

När du tittar på gamla föremål, från 1940-tal och bakåt så kommer du att märka att de är väl använda och ofta kanske lagade. Idag köper vi en plastpryl och slänger den om den går sönder, och det gör den. Förr eller senare.

Vi borde tänka mera som man gjorde förr: Går den här att laga? Vill någon annan ha den? När vi behöver något ”nytt” kanske vi ska köpa något ”gammalt”, kanske t o m något antikt. Det som är antikt har ju även andra värden,och ibland stiger värdet med tiden. Ett gammalt bord, vinglas, kruka berättar även en historia om det som var förr, om de som levde då. Gamla föremål kan vara slitna på ett charmigt sätt, patina, som ger liv åt ett helt rum.

Och det är klimatsmart att återanvända gamla grejor. Gamla föremål ger ett högre värde på presenten, och ett högre värde på det där bordet du själv behövde till ditt vardagsrum.

Det är klimatsmart att handla lokal mat. Vi måste inte köpa kött och grönsaker från Argentina, Brasilien och Irland. Vi kan handla hos grannbonden, kanske via en REKO-ring, eller en matmarknad.

Att tänka innan vi köper blir troligen inte billigare för plånboken, men i längden blir det mycket billigare för planeten.

Nutiden är Framtidens Dåtid.

Linne, handdukar och dukar

Middag och fest. Då vill vi oftast ha en snygg dukning. Det finns nyproducerade dukar att köpa, men vill man ha en riktigt fin linneduk kan det bli ett dyrt nöje, ett ofta mycket vackert nöje, men som sagt dyrt.

Ett alternativ är att köpa en begagnad linneduk, kanske en handvävd med söm i mitten. En sådan duk har en historia, man kunde i de flesta hem inte väva så breda dukar i en vanlig väv hemma, utan fick sy ihop två längder på mitten. Då gällde det att båda bitarna var exakt anpassade till varandra. Ibland kan dessa gamla dukar vara vävda i oblekt linneväv, det innebär att de blir vitare med tiden. Ibland är dessa dukar vävda i en enkel teknik,tuskaft kanske kypert, ibland är det drälldukar. Damastdukar kräver en skicklig vävare och det var mera ovanligt att man hade någon i hushållet som kunde väva. Damastdukar är f ö sällan ihopsydda med mittsöm då damastvävstolar oftast är mycket stora.

När man köper en gammal duk ska du titta på skicket: finns det hål? Har mittsömmen släppt? Finns det fläckar? Är den ”luddig”? Om linneduken eller linnehandskarna är lite mjuka och luddiga kan de ha torktumlats. När man torktumlas linne bryts fibrerna av och intrycket blir ”luddigt”, linneduken blir också mycket fortare sliten.At köpa en begagnad linneduk i bra skick, kan kosta från hundralappen upp till sexhundra, beroende på skick och storlek.

Det som också är bra med att köpa en äldre använd duk är att det k ”klimatavtrycket”blir mindre. Och tänk så mycket mindre det blir än om du använder pappersdukar gång på gång!

Pepparkakor… pepparkakor…

En oerhört viktig del av december är pepparkakor. Pepparkakor som äts i ur och skur under hela december och en bit in i januari. Numera känns det som om allt färre bakar egna pepparkakor. Men då missar man själva tjusningen med att själv få bestämma smak och form på pepparkakorna man ska frossa i!
Alla pepparkakor smakar inte likadant, de smakar mer eller mindre kryddor. De kryddor som brukar förekomma är kanel, nejlika, kardemumma, ingefära och ibland: cedroolja. I de pepparkakor som innehåller cedroolja är det färre av andra kryddor, i de jag bakar är det endast cedroolja och ingefära, ett recept jag har efter mormor på sk “Engelska pepparkakor”.

Formen är viktig, visst smaken har ingenting med formen att göra, men visst är det roligare ätt äta en snygg julbock än en rund pepparkaka?

Pepparkaksformar i form av figurer är en ganska sentida företeelse, de kom under andra halvan av 1800-talet, tidigare var kakorna skurna, ex vis i fyrkanter. Pepparkakorna är kända i Sverige från 1500-talet då de kom in via klostren och ansågs ha en medicinsk helande inverkan på vissa sjukdomar. Men kryddstarka kakor har en äldre historia än så, redan de gamla egyptierna åt kryddstarka kakor för 6000 år sedan.
Den riktiga skjutsen fick kakorna av de tyska sockerbagare som kom till Sverige under 1600-talet.

De äldsta formarna har ett bleck ovanpå formen som håller ihop den, vid förra sekelskiftet började men tillverka formar med en tvärslå rakt över formen och sedan kom formar med vikt kant och av lite stadigare material, utan stödjande tvärslå.
I butiken hittar du just nu lite äldre pepparkaksformar till baket. Välkomna in!

Koppar…

Just nu finns mycket koppar i butiken. Kanske lite flera än vanligt. På Smått Antiks facebooksida har jag under några veckor lagt ut koppar, och provdruckit.

Det är nog ingen hemlighet att jag gillar Rörstrand, men här finner du koppar från andra tillverkare också. Smått Antikt har inte så mycket av det vi kallar “retro”,men desto mera av det som är äldre. Just kaffekoppar finns från slutet av 1800-talet och framåt mitten av 1900-talet. Koppar i tunt porslin, och i lite tjockare fajanser. Mina favoriter är alltid fina koppar från 1800-talet och jugend. 1800-talskoppar  med blommor är oslagbara att terapidricka favoritkaffet i.

Tekoppar finns för den hågade tedrickaren, även fina tekannor. Rörstrand, Gustavsberg, ALP…

Tänk på att porslin med utanpåliggande dekorer inte skall diskas i maskin, gulddekorer ligger ALLTID utanpå.

 

Påsk…

Har du plockat fram påskpyntet ännu? Hönor, tuppar,kycklingar och ägg? För att inte tala 0m Fjädrar? Idag cirkulerar det mesta runt hönsen under påsken. I vårt sekulariserade samhälle har de flesta glömt den religiösa innebörden. Och påskpyntet har ibland fått nya arbetsuppgifter under påsken.

När jag växte upp hade min mormor en fin gul ägghöna med röd näbb. Ni vet en sådan där som man hade ägg i under påsken, kokta ägg. På påskaftonen målades äggen före frukost. Varför och varifrån den seden kom, det vet jag inte. Men samma sed varje år. Idag står den ägghönan hos mig. Och visst är det ägg i den, men numera är det godisägg. Seden att måla äggen till påskaftonens frukost har jag skippat. Men hönan, den har fortfarande sin givna plats under påsken. Den är troligen tillverkad under 20-40 talet i England, de tyska hönsen brukar vara stämplade. Nu har den fått sällskap av en färgglad ägghöna från Schramberg.

Ägghönsen har även tillverkats i Sverige både på Gustavsberg och Rörstrand. Men de är betydligt ovanligare och mycket dyrare om man hittar någon. De är dessutom tillverkade tidigare än de Tyska och Engelska hönsen. De började tillverkas redan på 1890-talet. Kvalitén är mycket bättre och man ser tydligt att de är inspirerade av Jugendstilen. De finns i några olika storlekar och bemålningar, alla är handmålade.

I slutet av veckan har jag påskskyltat butiken. Då kan man hitta lite höns, tuppar och annat påskigt!

“En salig röra”, eller nya trender.

Gamla möbler kan man älska i många år utan att riskera att man måste skiljas från dem. Ofta är de välgjorda och hållbara. Skulle de gå sönder finns alltid möjligheten att reparera dem. Blir de slitna i tyg och stoppning kan en tapetserare göra underverk. Reparera och klä om kan vara svårare med nya möbler, dessutom blir det kanske lika dyrt som att köpa nya likadana.
Idag blir det allt mera trendigt att blanda olika stilar och tidsepoker. T o m de som är lite yngre börjar blanda, allt är inte vitt och grått och fyrkantigt längre.
Att blanda mormors möbler, eller mormorsmors möbler med en ny soffa är idag helt rätt. Den personliga, blandade, stilen är inne! Det som är bra med det är att man kan blanda billigt med dyrare. Och det är inte alltid det som är antikt som är dyrast. Att hemmet är en plats där man skall trivas med de möbler man har där, är en självklarhet. Om de sedan passar ihop i stil, kan vara mindre intressant, huvudsaken är att de fungerar. En gammal väl använd fåtölj, eller ett gammalt bord, kan skapa en speciell känsla i rummet, den blir en centerpiece på ett naturligt vis. En gammal fin handknuten matta under moderna möbler kan göra vilket rum som helst. Det är dax att återanvända gamla föremål och möbler, vi gör dessutom jorden en stor tjänst om vi, i alla fall ibland, kan lämna slit och släng mentaliteten och använda det som redan finns färdigproducerat av bra material.

Är den “gammal”?

Ibland refererar vi till föremål som “gamla”. Frågan är vad menar vi med “gammalt”, Ibland är det lite dimmigt, hur gammalt är gammalt? Och hur kan jag veta HUR gammalt det gamla är?

Var gång jag får in ett föremål, gör jag en föremålsresearch, dvs om jag inte redan vet allt om föremålet. Jag försöker ta reda på tillverkare, tillverkningstid, material etc Denna research ligger till grund för värderingen av föremålet. Dessutom är det roligt att ta reda på historien kring föremålet.

Stilen på föremålet kan ofta berätta en hel del om åldern. är det ett barockföremål? Gustavianskt, Oscarianskt, Empir, Jugend eller Art Deco? Här kan man få en ledtråd var det är tillverkat utifrån hur det ser ut, tillverkningsmetod ex vis.

Handlar det om keramik och porslin har man ofta, inte alltid, stämplar att gå på, både på svenskt och från andra länder. Stämplar under koppar och fat förändras över tid, och på så vis kan man tidsbestämma föremålet.

Ibland har man sådan tur att man får med föremålets historia, eller del av historien, från säljaren. Då får man oftast också veta VAR och HUR föremålet använts, den sk “Proveniensen. Vissa föremål med känd proveniens stiger i värde utifrån denna, vem som ägt föremålet etc. Utifrån vem/vilka som ägt och brukat föremålet, varifrån det kommit, kan man också åldersbestämma föremål.

Trots alla dessa möjligheter man har att åldersbestämma föremål så går man bet ibland, och då är det gissningar utifrån tidigare erfarenheter av liknande föremål som man får ta till.

Man skall komma ihåg att gammalt är ibland jättegammalt, och gammalt har ibland inte ett jättehögt värde.